Sverige är ett förhållandevis svajigt lag på herrsidan. Historiskt sett så är Sverige inte i närheten av att vara en stormakt inom fotbollen, men de finaste titlarna Sverige vunnit är VM-silver 1958 (en turnerning som för övrigt spelades i just Sverige och där en viss Pelé slog igenom) samt bronsmedaljen i VM 1994, USA. Huruvida Sverige kommer vinna en medalj i ett världsmästerskap igen är osäkert, men chanserna är mindre numera eftersom många nationer satsar mycket pengar på att utveckla världsspelare.
För att nå landslaget måste man ofta utmärka sig redan i ungdomslandslagen. Förbundskaptenen (när texten skrivs Janne Andersson) väljer ofta ut de som presterar bra i sina respektive klubblag. Får man regelbundet speltid i Europa så är man rutinerad och klarar av landslagsfotboll i allmänhet.
I landslaget spelar man betydligt mindre matcher än i klubblaget. Det får som konsekvens att landslagen inte är lika samspelta alla gånger som klubblagen är. Det finns dock spelare och lag som spelar precis lika bra om inte bättre i landslaget som i klubblaget. Att få representera sin hela nation är en stor sporre och man vill lägga prestige i att sin nation är bättre än den andra.